Power Big Meet i Västerås 2001
Så bar det i väg till Västerås! Jag hade hört litet om detta möte, men trodde arrangörerna överdrev när det talade om att dit kommer 10.000 bilar … vilket sedan visade sig vara ganska nära sanningen (åtmistone kändes det så). Västerås är faktiskt BIG meet!
Färden började sin vana trogen i Helsingfors hamn. Redan då fick man en uppfattning om att nå’t stort tydligen var på gång, för hamnet var fullsmockad med stora och tunga amerikanska bilar. Vanligtvis när det lastas bilfärjor hänvisar hamnpersonalen bilarna i olika filer enligt storlek. Detta för att de sedan så effektivt som möjligt skall kunna lastas in i fartyget. Även nu försökte personalen följa detta mönster. De gav snart upp! ”Äsh, det spelar ingen roll, ställ dig var som helst – alla köer är fulla med stora bilar.” Även om de sneglade litet suspekt på min lilla bil. Trans Ammen verkade faktiskt som en liten shoppingkärra bland alla 50 och 60-talare. Kanske var det faktumet att vi var med två bilar varav den andra, en Pontiac Grand Safari Wagon (+5m), som de tyckte den lilla Trans Ammen kunde få ställa sig bland andra Power Meetare.
Väl framme på fredagen i Svedala bar det av till Västerås. ”Turbo” Uffe Ericson hade vänligheten att inbjuda en antal TACS-vänner på mat och logi. Snart så samlade sig ett fint antal Trans Ammar utanför Uffes hus. Och eftersom det ”svarta fåret” också var en Pontiac (Safarin), så var det inte så konstigt man kunde höra förbipasserande säga: ”Han tycks gilla Pontiac!”
Efter en lätt biltvätt i 110-graders värme var det dags för garden party hos Uffe. Fint umgänge och god mat.
Vi skulle ha kunna sittat hur länge som helst där och njutat av varandras sällskap, men till slut måste vi ju ut och CRUISA. Trots många bilar med mycket folk gick cruisingen mycket städat till, men ändå tröttna vi i något skede på den och tog oss till nå’n inofficiell strip i ett industriområde. När vi kom med vår karavan Trans Ammar ville plötsligt inte de andra vara med. Där stod Volvo-, Audio- och Peugeot-ägare och undrade vad nu skulle hända.
På en ganska lång stund hände ingenting. Sen (när alla andra bilmärken avlägsnat sig) beslöt Uffe att NÅGOT skulle hända denhär kvällen. Så han tog fram en halvliters flaska läsk som han till hälften tömde strax framför bakhjulen. Vi smålog och undrade om han fått fnatt. Inte blev det mycket bättre att han sen försökte träffa de minimala pölarna med bakhjulen. Men tillslut var han tydligen nöjd, för här skulle spinnas! Ett par trevande försök och sen fick vi se en ståtlig BURNOUT. När sen TTAn sköt iväg hängde inte ens kameran med!
Nästa dag på lördagen tog vi oss till Power Big Meet -fältet. Lokalguiden Uffe såg till att vi inte behövde köa på vägarna dit, utan tog oss en genväg genom skogen. Uppför kullarna och in mellan träden. Inte trodde jag en TA klarade detta!
HA! Erkänn att du gick på det! Nä, vi körde nog på en väg som slingrade mellan åkrarna i Västerås.
Själva Power Big Meet blev en fantastisk tillställning. Och HET. Otroligt het. Bilar så långt ögat nådde. Fina bilar. Amerikanska bilar. Stora bilar och någon något mindre. Vår servicebil Pontiac Safarin fick också stå med på en hörn strax utanför TA-hagen.
Där var en lång gata med stånd som sålde allt som hade med bilar att göra. Ett mandomsprov var att gå hela gatan ut utan att svimma i värmen. En del klarade det, andra inte.
TACS ställde upp med över 40 bilar, men slog inte riktigt rekordet från 20-års jubileumsträffen i Motala. Men vackert så! TACS är helt klart ingen liten klubb mera och detta har upprepade gånger uppmärksammats i bl.a. Power Magazine.
Kvällen kom och det åter dags för cruising. Detta gång bestämde vi oss för att INTE ta med bilarna, istället fraktades vi i vår servicebil till crusingområdet och där fortsatte vi till fots. Ingen dum idé alls! Dels kan man ta sig en öl och dels får man en annan syn på det hela. Plus att det var alldeles tillräckligt mycket bilar där utan oss.
Lokalbefolkningen hade i god tid (en vecka eller så?) köat för bästa plats vid trotoarkanten. Där satt de hela famljen i den varma sommarnatten och tittade på de fina bilarna som cruisade förbi. Med hade de både bord, stolar och övrig behövlig rekvisita.
Vad gör en finne en stekhet sommarnatt? Jo, han går i bastu! Och var hittar man en så’n på Power Big Meet? Man har den med sig. Den världsberömda blå Saaben som är omgjord till bastu var naturligtvis också där på ”världens största meeting”. Där sprang mina landsmän spritt språngande näck omkring på trotoaren – jag skämdes bara litet (för jag är så van vid dessa finnar).
Både hästpolis och äkta sheriff fanns också med i Västerås. Generellt kan väl sägas att där fanns alla möjliga olika bilar mellan New York och New Jersey (om man tänker sig att man tar sig ÖSTERUT från NY).
Vi gjorde en ganska lång promenad genom Västerås. Trevlig stad dethär! Vissa vågade sig tom. på en turbo-öl medan vi på ett lokalt ställe stiftade bekantskap med sk. ”rökmusik”. Till Västerås kommer jag gärna en vacker (het) dag igen!
Andreas Hörhammer
